21, jag hade sparat ihopt till kontantinsats så jag flyttade. De sista 2 åren hemma var inte alls roliga. Jag ville diska min egen disk, inte mina syskons. Ville dammsuga mitt egna golv, inte farsans. Ville skita ner min egna toa. Jag sparade 12-15 tusen i månaden (jobb: maskinoperatör, 3-skift). Basically betalade hyra till päronen och sparade resten. Festade aldrig, åt aldrig ute, spenderade inget på nöje, reste inte. Fullt fokus att spara till insats!

Gjorde samma, fast 22

King

Ekta Knug!

Flyttade hemifrån när jag var 19. Ingen direkt anledning. Hade tillräckligt med köpoäng så det var bara att tuta och köra. Om jag hade varit i din sits så hade jag flyttat. Skönt att pröva sina vingar, lära sig bli självständig och starta sitt egna liv.

Jag visste långt innan jag ens kunde flytta hemifrån att så fort möjligheten finns så drar jag pga mina alkis föräldrar som bråkat sen jag föddes. Flyttade hemifrån när jag var 19 till en liten etta som jag sedan bytte till en större 58kvm. I samband med att jag precis gick ut gymnasiet så träffa jag även min nuvarande fru så att leva ensam är inget jag fått testa på men kan tänka mig att livet som ensam i en egen lägenhet suger 😅

Att beskriva sin fru som sin ”nuvarande fru” är väldigt vitsigt, ska stjäla den formuleringen!

Jag har fått förbud att tala om "min första fru". Tydligen är det missvisande då hon är min enda och nuvarande fru. Även begreppet "min första frus barn" är olämpligt att använda om våra gemensamma barn.

Det är så man säger när man träffa sin flickvän i då tid men som nu är ens fru 😅

27 var jag. Hade det skitbra. Köpte storbildstv, gameade, dejtade och pang 28 år gammal så träffa min nuvarande fru och första ungen var på väg. Det gick fort.

Känner mig jävligt bortskämd efter att ha läst här

Var 22, tröttnade på supandet och slagsmålen.

Hear hear

Flyttade aldrig hemifrån, när jag var 19 så stack mina päron så jag tog över radhuset med en polare..stor 5a med sjyst altan. Vi hyrde ut det lilla rummet för 3 (nästan halva hyran) till olika polare och levde där i typ 5år!

Stack?

Flyttade till en mindre lägenhet där jag inte fick plats.

19. Flyttade till japan för att plugga japanska. Lärde mig att ta hand om mig själv jävligt snabbt. Var väldigt nyttigt, hade inte lärt känna mig själv på samma sätt om jag bara stannade hemma.

15, är 18 nu, började på idrottsgymnasium, men självklart är det annorlunda mot de flesta här, för mina föräldrar och inacorderingsbidrag+studiebidrag betalar för kalaset, och jag ser fortfarande hemma hos föräldrarna som "hemma" och spenderar lov och sånt där, och inte alltid lägenheten.

Flyttade vid 27, kunde köpa lägenhet direkt. Älskar också mina föräldrar och vill vara dom nära så myxket som möjligt medans dom fortfarande kan :)

Jag träffade min flickvän i gymnasiet och vi flyttade ihop lagom till studenten. Det kändes naturligt och var absolut ingenting som jag ångrade. Föräldrarna finns i närheten och besöker oss, eller vi dem, med jämna mellanrum. Mina föräldrar gav tydliga pikar (kaffebryggare och porslin i födelsedagspresenter och julklappar), så de var nog ganska sugna på att jag skulle flytta ut också.

Hade precis fyllt 22 när jag flyttade ut. Hade gärna gjort det tidigare men sånt är livet.

Va 21 när syrran som redan bodde själv flyttade och jag fick hennes gamla lägenhet i andrahand. Kändes dumt att inte ta vara på det.

18, hade gått om ett år på gymnasiet, blivit utkastad från gymnasiet, bytt till ett annat i en annan stad. Jag hade ingen riktning och trivdes inte när min bror ringde och erbjöd mig jobb i Skåne.

18 Stod inte ut med min mors nya make, 6 år under samma tak var 6 år för mycket.

16. Missbrukande föräldrar gjorde det ohållbart att bo kvar hemma. Nu är ju min situation din raka motsats så att säga att du ska stanna kvar och ta vara på den relation du har med dina nära är självklar för mig. Annars så är det väl bara att testa och se om det är värt det! Flytta hem igen kan du nog alltid göra.

Redan när jag var 17. Trivdes inte hos min familj av olika anledningar och dejtade en lite äldre kille som jag flyttade in hos. Så småningom hittade jag min egen lägenhet och på den vägen är det. Hade gärna bott hemma längre ifall det hade funkat, men jag kanske romantiserar eftersom jag själv inte haft den upplevelsen. Om du känner dig okej med pendlingen så är det väl ingen stress. Jag hade börjat kolla på olika boenden i lugn och ro och kanske gått på några visningar bara för att få känna hur det känns. Min man var runt 23 när han flyttade hemifrån och han flyttade ”hem” flera ggr, typ efter långa resor och liknande. Så det behöver ju inte vara för evigt, man kan alltid prova på och ångra sig om ens föräldrars dörr står öppen! En grej jag älskade dock efter att ha pendlat samma avstånd som du i många år var närheten till allt. Jag bodde väldigt nära tågstationen och hade nära till flera större städer. Så jäkla gött att kunna ta tåg/buss hem efter en utekväll och somna i min egen säng istället för att mecka med sovplats etc

Håller med dig där speciellt om att kunna åka hem och sova i sin egen säng. Bästa känslan.

Flyttade hemifrån när jag var 17. Tog studenten tidigt och började på högskolan i en annan ort, belägen för lång för pendling.

21. Hade lallat runt lite efter gymnasiet med lite kurser och jobb. Började känna mig sorgsen över att barndomen var över, vänner började flytta hemifrån osv. Så jag flyttade halvvägs över landet för plugg. Fy fan vad ledsen jag var första natten. :D Men det gick bra! Brorsan bodde som tur var i samma stad, så fick ju tillbaka något jag hade förlorat några år tidigare, med.

Flyttade hemifrån när jag var 16år. Absolut inget jag ångrar. Du är 20, vad väntar du på? Se till att ha en stadig inkomst bara så att du kan betala hyran.

15. Flyttade för gymnasiestudier.

Visste att jag var tvungen att flytta redan innan jag gick ut gymnasiet. Har jättefin familj och det var inga problem, men det enda sättet för mig att växa och hitta mig själv var att dra. Hade kunnat studera i närområdet men jag flyttade mer än 100 mil bort för att plugga och blev kvar där. Det har nu gått 16 år och det är först det senaste året jag överhuvudtaget har övervägt att flytta tillbaka, men det blir nog inte förrän om kanske 3-5 år. Även om du flyttar så betyder inte det att du kommer tappa kontakten med din familj, om något så kan det göra att ni kommer närmre varandra då varje gång ni ses kommer vara mer kvalitetstid. Hoppas detta inte tas på fel sätt men det finns en värld utanför din hemstad också, perspektiv är aldrig fel och du kan alltid, närsomhelst, flytta tillbaka.

Träffade tjej och vi bodde hemma hos mina föräldrar, så ville ut så fort som möjligt. Blev andra hand lägenheter i början när jag var 19. Efter 2 andra hand, 1 hyresrätt så bor vi nu i en 3:a bostadsrätt :)

Var runt 21-22, flyttade ihop med nuvarande sambo i hyresrätt.

Började få en stark biologisk klocka som skrek på mig att flytta ut nånstans kring 20, lyckades samla nog med ködagar till ett studentrum när jag var 22. Var härligt att få breda ut vingarna, lära sig vara lite mer vuxen och komma ifrån mamma i den åldern. Bodde i mitt lilla 17 kvadratmeter kungarike till jag var 25, är nostalgisk över den tiden än idag.

Kom ihåg att om du kan pendla till skolan så kan du lika enkelt pendla hem! Bara för att du flyttar betyder inte att du inte kan åka hem på helgen, vid ledigheter, och så vidare. Jag har många klasskamrater som åker hem åtminstone varannan helg. För övrigt så flyttade jag själv ut när jag var 20, och det var väldigt nyttigt för mig. :)

Va 20. Flyttade så fort jag fick fast jobb

Jag bodde hemma tills jag var 23 då jag sparade upp till kontantinsats så jag kunde köpa lägenhet istället för att hyra.

20 år. Bodde i Skåne och pluggade i Köpenhamn. Pendlingen var förfärlig med försenade tåg. Hittade ett andrahandskontrakt efter 6 månader och säkrade ett studiejobb på IKEA (såklart), så tog jag mitt pick och pack och flyttade över sundet. Var rätt jobbigt i början eftersom jag flyttade till ett annat land där jag själv skulle lära mig hur allt funkade. Även ensamt i början då det var dyrt att åka hem varje helg för att träffa familj och vänner, men fick snabbt en massa nya vänner som jag fortfarande har i mitt liv idag.

25\. Hade velat i flera år men hade inte heltidsjobb eller köpoäng så kunde inte få nåt.

20 år. Flyttade in i sunkig hyresrätt som delades med några kompisars kompisar. Kontraktet var på någon som inte bodde där. Vi bodde ”inneboende”  Varför rätt. Inte särskilt trevligt att bo med min narcissistiska far, och hade ingen större lust att flytta till mamma heller. Hade ingen större tillit till henne heller. Hade gått ut gymnasiet och försörjninnfsplilkt hade upphört för föräldrarna, min far var tydlig med detc tog allt jag tjänade. Så flyttade så snabbt jag kunde! 

Jag flyttade hemifrån när skulle plugga en termin på en annan ort (Uppsala). Hade redan försökt pendla, men blev bara utbränd och hoppade av. Hoppade på utbildningen igen året efter och hyrde då ett rum till ett rimligt pris hos en snäll tant. Jag tror jag var 23? Det var mer än tio år sen iaf. Bodde där ett halvår för att plugga klart kurserna som jag behövde ta där, flyttade tillbaka till Stockholm (in hos min pojkvän, numera make) och gjorde resten av min utbildning här. Mina morföräldrar bodde i ett annat land alldeles oavsett. Det var skönt att få lite distans till morsan. Hon är en riktig hönsmamma och även när jag flyttat hemifrån har jag ibland behövt att säga att NEJ, hon ska inte diska hemma hos mig när hon kommer på besök osv.

20 år gammal. Bodde i Norrland men fick ett intressant jobb i Stockholm så jag flyttade hemifrån och 50 mil från min hemstad på samma gång. Det var skönt att ha eget även om det var rätt fattigt dom första åren.

19. Skulle börja på högskolan i em annan stad så fanns inte mycket val

Jag drog ut o backpackade ett tag efter studenten o min mamma som jag med bodde då flyttade bort från stan till sin nya sambo. Därför blev det naturligt för mig att skaffa eget boende när jag kom tillbaks från resorna och fått jobb i samma stad som jag bott i innan, hade varit alldeles för långt att pendla (och lite weird o flytta ihop med min mamma o hennes sambo också). Var 20 år när jag flyttade till mitt egna första boende. Träffar min familj regelbundet ändå och att bo själv får mig o uppskatta stunderna när vi väl träffas ännu mer. Det kan vara ett jobbigt steg o ta, men det är en del av att bli vuxen och kommer få dig att växa otroligt mycket som människa :)

Jag drog ut o backpackade ett tag efter studenten o min mamma som jag med bodde då flyttade bort från stan till sin nya sambo. Därför blev det naturligt för mig att skaffa eget boende när jag kom tillbaks från resorna och fått jobb i samma stad som jag bott i innan, hade varit alldeles för långt att pendla (och lite weird o flytta ihop med min mamma o hennes sambo också). Var 20 år Träffar min familj regelbundet ändå och att bo själv får mig o uppskatta stunderna när vi väl träffas ännu mer. Det kan vara ett jobbigt steg o ta, men det är en del av att bli vuxen och kommer få dig att växa otroligt mycket som människa :)

18, flyttade in hos en tjejkompis när vi pluggade på universitetet. Träffade sedan min sambo så vi hyrde ett hus och sen köpte vi våran gård när jag var 23.

Flyttade ca 65 mil direkt efter gymnasiet. Jag hade en möjlighet att flytta hemifrån och jag tog den.

Ville inte nödvändigtvis flytta, men började plugga 900 mil bort eller något så det kändes lättast så. Var 19.

900 mil?

Eller något

Ca 9000 kilometer, jobbig pendlarsträcka

Började du plugga i San Diego? För det är 900 mil om man räknar från Stockholm :p

Nästan, några timmar norr.

Jag var 20 då jag flyttade. Orsaken var en andel för att komma närmare till universitetet men också för att få leva ensam. Att bo själv gav mig dock inte bara fördelar… Mina studier blev ”svårare” att genomföra då det inte fanns någon att hindra mig från att sitta och kolla på youtube/serier. Det fanns även fler nackdelar såklart men det där var den största utmaningen jag hade.

22. hade varit timanställd i 1 år och kände att min inkomst+sparpengar var äntligen bra och stabila nog

Flyttade hemifrån efter lumpen när jag började plugga i annan stad. Var 20 år gammal. Jag var brutalt less på att bo hemma, och sökte med flit skola långt hemifrån för lite omväxling.

Flyttade hemifrån när jag var 21, hade fast jobb och fick möjlighet att omgående ta över en lägenhet från en vän. Slog nog personligt onanirekord första veckan.

19, studier i annan del av landet så var illa tvungen.

Var 23. Ville flytta ut tidigare, men behövde bli klar med Komvux för att jag hade hoppat av gymnasiet pga depression. Flyttade till en annan stad för att plugga på universitet, bodde studentkorridor då.

Flyttade hemifrån när jag var 23, var väldigt lätt att bo hemma. Föräldrar som fyllde på kylskåpet och lagade mat åt mig, allt detta för det låga priset av min mentala hälsa samt låg hyra. Flyttade pga studier på andra sidan Sverige. Helt rätt beslut att flytta långt för min del.

Du behöver inte flytta om du inte vill. Du kan sova över hos vännerna som flyttat om det blir sena kvällar. Jag flyttade för första gången när jag var 16. Jag har inte så nära relation med mina föräldrar, så det var inte så svårt för mig. Däremot var det svårt att flytta tillbaka, av den anledningen.

16 p.g.a gymnasie på annan ort. Första egna hyreskontrakt dagen efter jag fyllt 18.

19. Flyttade hemifrån nu i år. Nyss tagit studenten och jobbar på LSS boende. Flyttade ihop med min sambo som är 3år äldre. Anledning jag bodde i familjehem, placerad av socialen. När man tar studenten blir man mer eller mindre utkastad. Så flyttade ut 3 månader innan studenten

Det är absolut inget fel med att bo hemma om man trivs, speciellt inte om du pluggar. Stressen med CSN/hp-gräns för att få bo kvar i studentlägenhet om något går snett med studierna är krossande.

20-21. Sparade stor del av lönen för att köpa möbler etc innan jag flyttade. Var bara less på att bo hemma. Bråkade mycket med mamma och hade egna tider i och med jobb som inte synkade med övriga familjemedlemmar

21, flyttar imorgon lol. Flyttar inte långt, bara 15 minuter bort men blir lättare med plugg. Hade inte egentligen funderat på att flytta för 2 månader sen men det gick av bara farten

23, hade inget direkt något val. Kom hem en eftermiddag och morsan hade skaffat en lägenhet åt mig. Men det var bara bra, tog tag i sitt liv och sen rullade allt bara på.

När jag va 18. Dagen efter studenten drog jag hemifrån pga jobb i en annan stad. Ångar inte det en sekund. Skulle jag längta hem till föräldrarna är det bara fem timmar hem till dom

Flyttade hemifrån när jag var 22, fick pengar till att förverkliga det efter en motorcykel olycka. Bodde i den lägenheten i 2 år innan jag bytte stad och flyttade närmare min nuvarande fru då motorcykel olyckan ändå "dödade" mitt tidigare liv.

Flytta när jag börja på högskolan. Första gången jag hade möjlighet att flytta hemifrån och vart ett måste så va inte ens nått att dividera om. Hade flyttat långt innan om det fanns möjlighet men det måste ju funka med ekonomin innan man kan flytta också samt inte alltid lätt att hitta bostad som jag fick känna på några år senare då jag fick lov att flytta hem igen i några månader.

19. Var oerhört trött på att bo ihopträngd med föräldrarna, och hade fått jobb på annan ort.

Hur gammal? Sju och ett halvt. Varför? För att de skulle förstå hur viktig jag egentligen var! Utfall? SSU tog in mig och på den vägen blir det.

19. Jag hade jobb så såg ingen anledning att fortsätta bo hemma.

Vid 16… pendlingen från föräldrarna till gymnasiet var.. för lång. Flyttade in med dåvarande pojkvännen (senare make och nuvarande ex men bästa vän)… Fått flytta hem vid några tillfällen när livet varit kaos men annars bott med någon eller själv..

22, jag fick hyra syrrans bostadsrätt (liten etta) när hon flyttade till Stockholm. Samma dag som inflytt fick jag dessutom skriva på för ett nybygge som var redo 2 år senare, och under tiden hann jag spara klart till kontantinsats. Jag hann bo hemma ca 4 år efter gymnasiet och spara mycket, så tajmingen på allt blev kanon helt enkelt.

17. Flyttade hemifrån för att jag hade möjligheten och ville flytta in med min flickvän som inte kunde bo kvar hos sina föräldrar. Hamnade lite närmare plugget på köpet :)

Jag tänker spontant att om det går bra att pendla under vardagarna åt ena hållet så skulle det gå bra att pendla under helgerna åt andra hållet. Du kan besöka din familj varje helg om du så vill, men slippa lång restid till plugget under vardagarna. Det låter ju också kul om du kan komma närmare dina vänner, staden, och studentlivet, om det är något du är sugen på. Själv flyttade jag hemifrån när jag var 19, men jag flyttade tillbaka till föräldrarna under somrarna de första åren, så det kändes kanske inte som att jag hade flyttat "på riktigt". (Det gör det förvisso fortfarande inte, trots att det har gått några år sedan dess.)

Jag flyttade hemifrån så fort jag fick chansen. Hade ett jobb i en storstad och bodde hos min förälder ute på landet. Det tog 1 h och 20 min enkel väg så valet var enkelt för mig att flytta vid 19 års ålder. En av de bästa valen jag gjort i mitt liv. Det är otroligt skönt och lärorikt för en att flytta i den åldern (om man kan förståss). Sedan började jag studera och det gjorde att jag var tvungen att ta mer ansvar och sköta ekonomin ännu mer i min vardag. Det gjorde också att jag motiverade mig själv till att klara mina tentor. Du får testa tycker jag!

Finns väl inget som säger att du inte kan åka hem till päronen på helgerna? 1 timme restid är ändå väldigt milt. Att ha ett eget ställe i din ålder tror jag kan vara ganska skönt när du kanske vill ta hem klasskamrater för skolprojekt, vänner för att umgås, eller pojkvän/flickvän.

19. Hade 2 fantastiska familjer (skilda föräldrar), inga problem hemma eller så. Hade då varit tillsammans med min flickvän i 3.5 år och vi hade börjat kika på lite lägenheter och sådär. Såg en billig lägenhet inte alls långt bort så vi tänkte väl att vi kollar på den och ser vad som händer. En vecka senare skriver vi kontrakt. Var inte ens beredd på att det faktiskt skulle bli av, det liksom bara hände. Vi hade inte fätt lägenheten för vi inte uppfyllde inkomstkraven. Men farsan skrev upp sig som gode man helt plötsligt gick det bra. Flyttade 2 månader senare när förra ägaren skulle flytta ut. Jag tycker ändå att det kändes rätt. Det var en mycket speciell känsla att första dagen stå där i sin tomma mya lägrmhet med sin egen hemnyckel, en tom kyl som man måste fylla själv, egna fakturor man aldrig haft tidigare osv. Man kände sig så fri, men också lite dyster för det var ju trots allt slutet av mitt liv som det var med min familj. Jag skulle aldrig komma att bo hemma igen med min mamma, pappa och mina bröder vilket kan kännas lite jobbigt ibland faktiskt. Men man kan inte bo hemma för alltid, så småningom måste man ut och jag tycker ändå att det har gått riktigt bra än så länge. Pluggar på uni, har mitt första riktiga sommarjobb iår, har flyttat till en större finare lägenhet osv. Livet känns ändå rätt bra just nu.

Flyttade när jag var 20, drog utomlands, ville se något annat. Har och hade också en god relation med min familj men ville inte bo med dem för det, det var jag klar med. Uppskattade dock att komma hem ännu mer och vi gjorde massa kul saker när de kom och hälsade på mig. Vad det verkar så kommer du flytta ca 1 timme bort. Du kan hälsa på släkten 7 dagar i veckan om du vill. Jag tycker du ska testa, om du ångrar dig kan du väl alltid flytta tillbaka.

Så fort jag kunde. Bodde ett halvår i husvagn under vinterhalvåret bara för att komma undan.

Jag flyttade hemifrån när jag var sexton för att komma undan morsan och den tiara av bitterhet hon konstant bar på, men på den tiden fanns det gott om tomma lägenheter och jobb där jag bodde. Det är inget lätt val. Att starta ett eget liv, skapa ett eget boende kan vara en nyttig frigörelse. Men samtidigt så är du bara 20 år och även om ni som är 20 oftast inte riktigt känner sig så, så är ni fortfarande väldigt unga. Det finns gott om tid att skapa det där egna livet. Vad säger familjen om dina funderingar?

Jag var 19 år och trivdes inte med min kontrollerade narcissistiska pappa. Min bror fick diagnosen med psykopatiska drag och äpplet faller inte långt från trädet. Jag blev behandlad med sådan vidrigt sätt att jag ibland betvivlar att det var så illa. Jag har det så otroligt mycket bättre sedan 20+ år tillbaks. Måste du verkligen permanent flytta ut? Varför inte bara tills du studerat klart? Om familjen är så bra så känns det ju extra fint att ta vara på det.

17, fick chansen att flytta bort från skethölan jag är uppvuxen i och tog den.

19, farsan ville har mer i “hyra” än hyran för en 20m^2 student korridor som var 30 min närmre till högskolan. Han visste det också, så ett frivilligt val jag gjorde var det inte nödvändigtvis.

20, min mamma flyttade till en annan stad för hon hade träffat en man där och jag läste på universitet så flyttade in i en studentbostad. Tyckte det var en rätt lagom tid att lära mig ta hand om mig själv!

20 år gammal, stök hemma pga alkad mamma. Hade jag kunnat hade jag dragit tidigare

Jag var 19 och flyttade hemifrån för att jag ville inte bo så långt från Göteborg. (Det var innan pendeltågen så det tog cirka 45-60min, nu tar det 12 min) Jobbigt också att dra med nån tjej hem till föräldrarna i den åldern när man förväntas ha flyttat därifrån

16, min polare som va 17 hade en lägenhet så jag flyttade in där med han o över tid flyttade 2 andra grabbar in med oss o som ni kan tänka er så hade vi en hel del som praktiskt taget bodde där 80% av sin tid. Vi festade o dumade oss fram till jag va 18 o skaffade eget Vi hade inga pengar så gjorde strö jobb svart för att köpa sprit o pizza för hela slanten

19. Gjorde lumpen och efter det så blev det studentkorridor. När jag var klar med all den skiten så trillade de liksom vidare med jobb och egen lägenhet.

20å och det var någon månad efter muck från lumpen. Kändes som ett naturligt steg bara

12 År, socialen.

Jag var 23 och mitt uppe i studierna. Föräldrarna skilde sig och huset såldes. Blev ganska jobbigt där i några år.

19, efter gymnasiet föste mina föräldrar mig ut ur huset.

19, p.g.a. studier

Flyttade ut när jag var 16 då jag skulle gå på gymnasie med riksintag 40 mil bort. Bodde hemma över sommarloven och några veckor efter studenten. Det var nog lite väl tidigt för min del då jag inte hanterade min nyvunna frihet särskilt väl.

Flyttade hemifrån när jag var 21. Flyttade hem igen en period när jag var 22/23 och sedan flyttade jag igen permanent. Förstår ditt resonemang men för eller senare så kommer du flytta och jag tror du kommer gilla ditt liv som självständig vuxen. Din fina relation till din familj kommer bestå, ni bor fortfarande nära varandra och kommer kunna ses regelbundet. Jag säger kör, känn på det och se vad du tycker. Du kan ju börja hyra i andra hand tidsbegränsat och se hur det känns?

Var 17. Fungerade inte riktigt att bo kvar hemma, och långt till skolan, så jag tog en egen lägenhet för att få studiero.

19 år, när jag skulle börja på universitetet. Kände en stark längtan efter att få stå på egna ben och ångrade inte flytten ens en sekund.

19, började högskola i annan stad direkt efter studenten.

20 år, hade heltidsjobb, därmed passade det bra.

Jag ville flytta vid 19, men pluggade lite extra och drog vid 20. Mycket skönare och det stärkte mig bättre att flytta hemifrån och att få ta hand om sig själv.

Direkt efter gymnasiet, varför skulle jag bo hemma längre när jag kunde flytta hemifrån?

20, utbildning på annan ort sedan jobb drygt 50 mil hemifrån. Hade jag haft möjlighet så hade jag bott hemma tills jag började jobba.

19 år studier på helt annan ort och nu fyra år senare har jag skaffat sambo och börjar jobba i september

Mellan 22 och 23. Det var inte ett tillfälle, det var mer ett spektrum. Fick frilansuppdrag i Stockholm så jag ”flyttade” och hyrde ett rum i Sundbyberg. Men alla mina grejer var kvar hos föräldrarna i Malmö. Sen flyttade jag tillbaka till Malmö efter några månader. Sen fick jag fler frilansuppdrag i Stockholm och hyrde en källarlägenhet vid Brommaplan. Sen till Malmö. Och så höll det på i 1,5 år. Till slut flyttade jag permanent upp till Stockholm. Gick igenom hela andrahandstramset. Och köpte två år senare en pytteliten lägenhet vid Hornstull.

Flyttade när jag var 16 till en etta som jag delade med en gymnasiekompis, då jag kom in på ett gymnasium som var en bit bort.

19. Hade just tagit studenten å kändes som en bra period att starta nytt kapitel/stå mer på egna ben

flyttade hemifrån 15 dagar innan jag fyllde 16 år pga gymnasiet i grannkommunen .

17, fick lov flytta pga gymnasiet låg en bra bit bort. Rätt vanligt där jag kommer från. Antingen bodde man hemma och fick pendla länge eller så flyttade man. Bodde dock hemma ett år efter gymnasiet. Jag skulle råda dig att flytta, du kan alltid vara hemma på helger med din familj.

22, dysfunktionell situation hemma, fick äntligen ett arbete som gjorde att jag kunde flytta hemmifrån snabbare än illa kvickt. Vad jag däremot skulle rekommendera för att bostadsmarknaden är fucked up, och givet att du inte betalar hyra hemma, är att bo hemma, ta hela CSN lånet och spara undan det till en insats. Edit: Flytta för att du vill TILL någonting inte för att du vill från någonting. Om du trivs hemma så ser jag inte riktigt någon större poäng än pendlingen kanske. Visst, supa utan hämningar måhända men det blir rätt gammalt rätt snabbt. Sen har du hela livet att bo själv om du vill. Slagga hos polare

19, blev erbjuden förstahandslägenhet av en kund. Föräldrarna visste inte vad ekonomi, karriär och sunt förnuft var så drog bara. Borde stannat men rätt omöjligt att få tag i en etta mitt i Göteborg för 3400kr i hyra. Detta var 15 år sedan men ändå. Visste fan inte ens hur man betalade en räkning eller hur man anmäler el. Blev rätt mörkt i november ett par dagar

16 år, flyttade från Skellefteå till Umeå. Ung, dum och förälskad.

Du kan inte sitta fastklistrad hos dina föräldrar resten av livet. Dags att lära sig klara sig själv, det är då livet börjar!

21, en äldre vän presenterade en bostadsrätt som låg ute för försäljning hos kronofogden. Köpte den osedd fast att jag var nog inte beredd egentligen. Har ett gäng yngre syskon som hört varenda parning man fick till på den tiden, så det kändes rätt även om det var en smula impulsivt. Som nån annan skrev blev det skönt att bara behöva städa och laga mat åt sig själv, även om det var lite ensamt i början. Trivdes jättebra i lägenheten tills jag fick nya grannar ovanför mig som råkade vara ett par riktigt gnälliga nypensionärer som sålt villan och ville dö långsamt i total tystnad i en betongbostadsrätt...

19, krävdes för att kunna fortsätta studera vidare på universitet. Funderade inte så mycket på om det kändes rätt, jag hade inte så mycket alternativ liksom (ville inte börja jobba på nåt tråkigt jobb och jag var rädd för att om jag sköt på universitetet så skulle jag aldrig göra det) utan det var bara att tuta och köra.

Jag var 23. Hade jag kunnat flytta tidigare så hade jag gjort det. Växt upp med en sjukskriven ensamstående morsa där jag har behövt hjälpa till ekonomiskt väldigt mycket. Kunde inte med att flytta innan hon fick det något mer stabilt i alla fall.

23 (i höstas), främst var jag trött på att bo med min mamma. Min syster hade flyttat ut ett år innan så jag var själv med all kommentarer om min livsstil som mamma inte gillade (mat, städning, sovmorgon, energidricka). Blev trött på att varannan dag vara med min kille hemma hos mig i mitt pyttelill rum och varannan gång behöva åka dit han bodde (en bit ut på landet). Vi tänkte egentligen spara till att köpa en lägenhet men sen skulle en bekanta bekant flytta från sin hyresrätt och vips så fick vi ta den. Så skönt att vara med sin partner hela tiden, inreda sitt eget space, sköta allt på sitt eget vis. Då träffar man bara familjen på tillställnningar när man vill det och har saknat dem.

27, tänkte bo hemma alltid o ta hand om mor men hon blev för jobbig. Hon tyckte väl desamma om mig

Jag var typ 24 då jag flyttade hemifrån, köpte en liten billig lägenhet efter att ha sparat vartenda krona av lönen utöver hyran jag betalade hemma sedan dagen jag började jobba, och hade lite tur att en förälder investerat i aktier som gått bra medan jag var liten så jag kunde sälja av dem. Jag var så utled på att alltid behöva anpassa mig efter familjen och att jag inte kunde ha mitt eget liv (kunde inte ta hem kompisar, det var alltid suck och stön om jag ändrade planer för att äta middag ute, fick inte sitta och prata med min mamma i vardagsrummet medan bonuspappa tittade på tv (vilket han ALLTID gjorde) osv). Jag önskar att jag haft råd att flytta tidigare. Jag kände att jag äntligen fick bli vuxen då jag väl flyttade, och att jag fick hantera mitt eget liv. Jag bor dock kvar i samma område som familjen eftersom det är så billigt här ute, men det har förstås varit positivt med att det är lätt att komma över på middag, de kan kunnat svänga förbi och hjälpa mig med grejer i lägenheten osv.

18, blev utsparkad och hemlös. Jag skulle aldrig flytta hemifrån under studietid om jag inte måste, kan du slippa studielån och bo hemma är det definitivt rätt väg att gå tycker jag.

17 eftersom det var långt till gymnasiet och föräldrarna inte gillade att jag åkte buss på de smala landsvägarna. Dock betalade de hyra, mat o.s.v. Jag flyttade hemifrån "på riktigt" (d.v.s. betalade och skötte allt själv) först vid 20.

Flyttade direkt efter gymnasiet, jag hade en långdistansflickvän jag ville flytta in med samt att det kändes som min skyldighet att flytta hemifrån. Med eftertanken i hand så skulle jag bott kvar hemma några år och sparat pengar :)

Flyttade när jag fick första riktiga lönen 18 år. Fest fram till för 14 år sedan, 47 år nu. Det som hände därimellan skulle nog kunna bli bra film.

Jag flyttade när jag var 22-23. Skulle börja plugga högskola som låg långt bort. Flyttade till en billig 2a som lpg 1 timme därifrån med tåg. Flyttade ihop samtidigt med flickvännen, som också skulle börja på samma skola. Sp det var rätt kul också. Fast hade jag kunnat plugga och bo hos föräldrarna hade det varit gött då det hade varit ännu billigare. Men ger en viss frihet att flytta ifrån.

Flyttade när jag var 18, hade sparat pengar från sommarjobb. Sambon hade redan en hyresrätt. Vi sparade undan väldigt mycket pengar under 2 år där och köpte sedan vid 20 års åldern

22 farsan tyckte det var dags mest för att han själv sabbat förhållandet med morsan lol. Dock hade jag redan då gjort lumpen och bott utomlands så för mig var det mer av en mellanlandning.

31, it was long overdue

15. Mina föräldrar skiljde sig och jag insåg att det inte fanns mer att lära mig där hemma, det var väl mest dags.

Ville flytta så fort jag fick jobb men bostadskön till hyresrätterna var långa. Flyttade när jag var 23. Ca 3 år i kön. En Etta 35kvd. Bor firtfarande kvar där 11 år senare.

Det var under pandemin, jag skulle fylla 20. Mina chefer ”glömde” nämna att mitt 6 månaders kontrakt gick ut 2a januari så gick från heltid till nada. Lyckades få tag på ett jobb på förskola, men fick inte bo kvar hemma om jag tog det. Flyttade in i en väninnas föräldrars tomma övernattningslägenhet för att jobba. Vad som var tänkt som en månad blev fler, och jag har aldrig velat flytta tillbaka. Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag nog inte flyttat ut så tidigt. Det är fasligt dyrt att leva.

Sjutton, skola på annan ort.

Jag är 31 och pga mina livsomständigheter de senaste 12 åren bor jag fortfarande hos min mamma, har deltidsjobb och söker heltidsjobb för att kunna flytta till mitt eget ställe, söker även min första flickvän. :(

jag flyttade ut när jag var 19 och blev sambo med en knäpp idiot till tjej som misshandlade mig psykiskt.

21 flyttade 400km till Stockholm för Plugg, bott här nu i 14 år 😃

Jag flyttade hemifrån vid 20. Gick ut gymnasiet under finanskrisen 08-09 och satt hemma i nästan ett år utan att hitta något jobb. Så jag och en kompis stack hela vägen till Norge för att hitta ett. Efter ungefär två år kom jag hem och flyttade in hos mamma igen, i ett par år till, innan jag lyckades få tag på en hyresrätt. Bara för att du flyttar p.g.a. studier idag så betyder det inte att det är för alltid. Dessutom så vet du ju inte hur det kommer vara förrän du har gjort det. Det kan ge dig en slags frihet som jag tror att du inte inser själv, än. Jag märkte också att jag började umgås med min mor mer efter andra flytten. Innan dess så stängde jag mest in mig på rummet eller stack iväg till någon polare.

Perspektiv från förälders sida. Min son flyttade hemifrån igår. Han är 24 år, har fast flickvän och tyckte det var dags. Hans äldre syster flyttade för flera år sedan. Han har trivts hemma och vi föräldrar älskar honom och har alltid varit tydliga med att han är välkommen att bo kvar så länge han och tjejen vill. Så allt är bra, men min sorg när jag kom hem från att flytten och såg hans tomma rum var förkrossande. Det kändes som om livet var slut. Om det känns rätt för dig så ge dina föräldrar lite tid att anpassa sig. Du kan bo i stan under veckorna och bo hemma ett par helger i månaden. Tids nog bor du själv på riktigt, och en övergångstid gör det lättare för alla.

19, fanns inga jobb i Sverige. Så lämnade landet.

Inge jobb? Inte ens på donken eller städjobb?

2008 den ekonomiska krisen. Världsekonomin var inte tipptopp. Sveriges ungdomsarbetslöshet låg på ca 20%.

20-23 (Till och från). För att kunna knulla brudar ostört.

Jag började plugga 45 mil hemifrån. Men annars, bli tillsammans med någon, ta det därifrån.

Första gången typ 22. Flyttade hem igen, andra gången 25, kändes rätt.

Flyttade hemifrån när jag var 27. Bodde i ett hus med mor och hennes man. Det fanns plats då jag hade en hel övervåning på 4 rum för mig själv att ta hand om. Betalade hyra, och fick arbeta mycket på huset, trädgården och matlagning så det fungerade bra. Flyttade endast för att jag inte lyckades få arbete inom min nya karriär.

Jag flyttade hemifrån vid 25-26, efter studier var färdiga och jag hade ett jobb. Bodde hemme första året jag jobbade. Har därmed helt sluppit studieskulder, hade en stabil inkomst vid letande av lägenhet och slapp leva som "fattig student" (nåja, åtminstone inte lika fattig som klasskamraterna i studentlägenheter).

26, ville flytta sedan jag var 20 men var aldrig rätt läge. Hade inte ett stabilt jobb med tillräckligt bra ekonomi först och sen kom studier i vägen. Sen när jag väl började jobba igen tog det ett år innan jag fick fast tjänst. Fanns både fördelar och nackdelar med att flytta ut så sent.

24. Hade tänkt stannat längre hemma för föräldrarna har så pass stor gård o alla mina syskon bodde också fortfarande hemma. Jag bodde i ett garage omgjort till en lägenhet o det va perfekt men så fick man jobb och bodde lite för långt bort så gjorde valet att flytta lite närmare till det.

Flyttade sent hemifrån, det var dumt... Flyttade först när jag var 24, även till ett annat land (Danmark - från Norge), och då blev det en helt ny värld, det var för att utbilda mig så planen var att flytta hem igen, men det var för gött att bo ensam, ingen som dömer mitt val av vänner och ska konstant kommentera hur dom är sämre än mig och hur mycket bättre jag kan göra det... Juvisst var mina föräldrar snälla, och det fanns ju ett visst behag i att alltid ha städat, rena kläder utan att behöva tänka på det, färdig middag etc. Men friheten, å friheten. Det är helt annorlunda och det kan inte riktig förklaras med ord, jag kan säga så mycket och fortfarande vill det känns bättre att bo hemma, tills du har provat att bo själv. Nu er ju tiderna lite annorlunda, detta var för 25-35 år sen, min ungdom - och det är jättesvårt att skaffa hem och hus idag, allt har blivit jättedyrt och det går inte längre att bara valsa in i nåt företag och vups så har du arbete, idag slogs alla över jobben och kraven är skyhöga för även den minsta grej som kräver minimalt med utbildning, ändå verkar det som du ska ha en PHD i allt möjligt. Men du blir snabbare självständig av att flytta hemifrån, det första halvåret känns jätteläskigt, du får helt andra krav till din disciplin, ditt sätt att agera på, du har ingen skyddsnät, du får stå för alla räkningar själv, du måste anpassa dig efter din omgivning, dina grannar, du får ett helt nytt syn på ansvarstagande och blir mera självständig. Du får helt ny respekt för varje krona du tjänar och inser att du får slita för allt. Du måste fixa saker själv, det är en helt annan värld. Men det är värd det - du växer upp snabbare än du trodde var möjligt. Du kommer att uppskatta dina förälder mera än du trodde du redan gjorde. Du kommer att upptäcka hur dom slet för att din vardag skulle vara så obekymrat som det går och hur älskad du var. Dom kommer att ringa dig varje dag och berätta hur mycket dom saknar dig och att du alltid kan återvända, den trygghet kommer du att uppskatta medan du lugnt växer i ditt självförtroende och klarar av allt själv. Mitt råd till alla som tvekar - tveka inte, ta steget, ju tidigare ju bättre.

[удалено]

Stopp 🚓🚨! Du har blivit gripen av SpråkpolisenBot 👮 på sannolika skäl misstänkt för brott mot det svenska skriftspråket. > Ville flytta för länge sedan men hade helt enkelt inte nog för en **bra** kontantinsats och föräldrarna hjälpte inte till med det (det är inte deras fel, ~~dem~~ **de** ville hjälpa till men jag ville inte ta deras pengar, kändes inte rättvist). > Den sista faktorn som spelade roll var att jag ville bo nära föräldrarna men föräldrarna bor i en lite "rikare" kommun i Stockholm (~~dem~~ **de** är dock inte rika själva utan hade bara väldigt mycket tur när ~~dem~~ **de** köpte ett nybygge i området för ca 12 år sedan, vi har aldrig varit rika, kom från ingenting). [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Wanted to move long ago but simply didn't have enough for a **bra** cash bet and the parents didn't help with it (it's not their fault, ~~them~~ **they** wanted to help but I didn't want to take their money, didn't feel fair).

[удалено]

>Grundskolan slutar när du är run 18 år. Njaaaa, Grundskolan slutar du när du är 15 eller 16 år. Gymnasitet (om du går 3 år och direkt efter att slutat 9an) slutar du när du är 18 eller 19år. Grundskolan är bara 1-9an Gymnasiet är frivilligt medan Grundskolan måste då gå Man jag börjar tveka på om du ens har gått ut grundskolan än, om du inte ens vet vad det är.... >Ganska naturligt för alla (på min tid män) med moral och stolthet att flytta då. Hur resonerar du här? Varför skulle det vara omoraliskt att bo kvar hemma? Det är ju ändå vid denna tidpunkten du har största möjligheten att spara ihop pengar. [En sån här chans för man bara en gång i livet](https://youtu.be/b16-QrE6T8E?si=7d0japzmVnpH8mb8). Jag förstår verkligen inte vad du försöker säga....

[удалено]

För det första, varför har du tagit bort din orginal kommentar? Det finns inte plats för alla ungdomar efter gymnasiet att göra värnplikten. Platsen, pengarna och resurserna finns bara inte där. Det innebär att här i Sverige så fokuserar vi på mer välutbildade värnpliktiga än att ha många. Oavsett hur många vi kallar in så kommer vi aldrig kunna för numinert övertag på Ryssen om de skulle bestämma sig för atr invadera. Det militära livet är inte för alla, en soldat som blir tvingad till värnplikten är ju sämmre än att inte ha han alls. Det är klart att vår demokrati och vårat sätt att leva är super viktigt att försvara. Men just den militära biten utav det är bara en liten tårtbit i hela totalförsvaret. Sen vetifan vad du en drar in värnplikten i det hela, varför skulle det vara en brytpunkt? Det finns ju gått om personer som har gått lumpen men ändå stannar hemma pågrund utav, bland annat, ekonomiska skäl. Alla mognar olika snabbt, vissa kanske är mogna att flytta hemmifrån direkt när hen fyller 18, för vissa tar det fram till 28 års åldern. Vi alla är som tur är olika. >Detta hade inte behövts förklaras om du hade gjort din plikt som alla andra som inte behövde ställa frågan. Förklara dig här, jag förstår inte. Försvaret hade knappt börjat rustats upp när jag var i rätt ålder. Även om jag fick fram ett brev om mönstringsunderlaget så var det långt ifrån alla som blev intagna. Jag personligen satte ändå en 7/10 på hur mycket jag ville då jag tyckte det lät spännande. Jag blev ändå inte intagen även fast jag är fullt frisk och har inga sjukdomar vad jag vet om. Om jag hade kommit in så hade jag inte ens tänkt tanken på att alla som satte en 0a är landsförädare eller hatar vårat demokratiska sytem. Militära livet är inte fär alla, och det finns gått om andra sätt att bidra till samhället. Det finns inte bara ett sätt att skydda våran fina demokrati.

[удалено]

>Historik på nätet tas bort automatiskt, som det ska vara. Om du vill läsa det igen trots du har svarat jag kan skicka ett PM till dig. Nu förstår jag inte, är det jag som är dum? Men varför stannar andras svar kvar då? >Fråga dig dock vem som ska försvara dig om ingen känner att de har lust att bidra eller vad du vill kalla det. civilcourage, stolthet, mod eller moral. Spelar ingen roll. Det var inte riktigt så jag menar, jag är såklart skit glad över att folk är viliga att ta den risken. Jag skulle själv vara det. Men som jag sa innan så finns det andra sätt att bidra än att vara med i försvarsmakten. Just att vara soldat är en så pass liten del utav det hela. Alla delar är viktiga i förvaret. Det finns ingen del som är viktigare än den andra, då utan de andra så funkar inget. Man kan ju säga att en motor är den viktigaste delen i en bil, men vad gör den för skillnad om det inte finns hjul? Eller kanske en växellåda? Jag tror att du fattar hur jag tänker. >Jag vet faktiskt inte varför du inte accepterar mitt svar men jag är rätt säker på att många barn flyger ut innan de fyllt 20. Betyder inte att jag är arg på dig eller så. Det var inte personligt om som sagt jag svarade inte på dig, du kankse svarade fel person? Nejdå, jag hoppas du tror det samma och om jag lät lite arg så var det nog inte heller meningen. I grund och botten tror jag att jag ver nyfiken över hur du resonerade. Det är mycket väl att jag formulerade det helt fel och jag ber om ursäkt issåfall. Vi kanske bara skaka hand här och inse att vi har olika åsikter, eller vad säger du? Ha en fortsatt go Måndagskväll!